DET VÄRSTA ÄR ATT KALLAS ANTISEMIT?

För vissa är det värre att anklaga någon för antisemitism än att sprida antisemitiska myter

”Expressen och DN förstår inte hur stor skada de har gjort”, beklagade sig Stina Wollter efter att hennes spridande av antisemitiska myter ifrågasatts i de medierna. Det är oklart vad hon menar. Vilken skada gör det att ifrågasätta antisemitiska myter? Skadan verkar ha varit gjord på henne. Tydligen är det att tillfoga en skada att utsätta någon för att kunna misstänkas vara antisemit. Ingen hade egentligen anklagat Wollter för att vara antisemit, utan för att sprida antisemitiskt material. Men det är en skillnad som allt som oftast inte uppfattas. Att använda a-ordet ses ofta som otroligt rått och stigmatiserande. Uppenbarligen värre än att sprida uppgifter som passar in i en antisemitisk tradition. För det var ju inte så viktigt i det stora hela.

Wollter tycktes hur som helst backa från uttalanden som dels förnekade våldtäkter 7/10, dels gick ut på att Israel skulle sno hud och vävnader från palestinier – något som skulle ha bevisats av en artikel av Donald Boström i Aftonbladet.

Ändå återkommer dessa påståenden på sätt och vis i hennes instagramaktiviteter. Wollter återger en intervju från israelisk tv som använts av nyhetssajten Middle East Eye i syfte att förneka eller spela ner grymheterna som begicks av Hamas. Det är en intervju med en kvinna som säger att de Hamassoldater som kom hem till henne var artiga och snälla, och lämnade hemmet lika stillsamt som de kom in i det efter två timmar.

Det är tydligt av kommentarerna på YouTube där filmen är upplagd att den tjänar syftet att förminska eller förneka massakern och våldtäkterna 7/10. Hur mycket Wollter än bedyrar att hon fördömer Hamas så talar hennes val av intervju, av vittnesbörd att lägga ut, sitt eget tydliga språk. Man kan jämföra med vittnesmålet från den av israelkritiker annars så älskade Gideon Levy eller vilken som helst av de många intervjuer med överlevande som finns på YouTube

Vad gäller organstölderna har Wollter sedermera flera gånger tryckt på uppgifter som skulle göra gällande att hon visserligen hade fel i att detta skulle vara något som händer i dag, men att de ändå skett. Och där kan hon hänvisa till artikelförfattaren Donald Boström själv, som kommenterat saken på Instagram ”apropå drevet mot Stina Wollter”. Här blir det tvunget med en liten utvikning.

Det har skrivits väldigt väldigt väldigt mycket om Donald Boströms famösa organstöldsartikel. SKMA, Svenska kommittén mot antisemitism, har samlat ett antal artiklar om affären. När Boström i dag kommenterar saken så är det väl att märka att han inte beklagar att han felaktigt åberopas i anti-israelisk propaganda i pågående krig. Det handlar ju enligt honom själv om en felaktig praxis vid ett rättsmedicinskt institut som avslutades för ett decennium sedan. I stället talar han om ”drevet” mot den som sprider de felaktiga uppgifterna. Boströms artikel var mycket suggestiv och sammankopplade a) en nyhet om en kriminell grupp i USA, där en judisk namngiven person och ”rabbiner” ska ha ingått och sysslat med illegal organhandel med b) en felslagen kampanj för organdonationer i Israel under vilken många unga palestinier skulle ha ”försvunnit” och c) misstankar om att palestinska ” unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats” – ”En mycket allvarlig misstanke som har tillräckligt många frågetecken för att ICJ, International Court of Justice, absolut borde inleda en undersökning om huruvida det handlar om israeliska krigsförbrytelser.” Sanningen var a) att ingen koppling fanns till den amerikanska nyheten, och att inga rabbiner var inblandade i organhandel, b) att här suggereras fram att palestinier skulle ha kidnappats för att agera organdonatorer, vilket inget tyder på skulle ha skett, och att artikeln faktiskt c), rakt ut talar om mord – i en formulering som ändrades i artikelns internationella version. Den rättsmedicinska skandal som faktiskt ägde rum i Israel drabbade inte specifikt palestinska kroppar, och ingen gick ju heller till ICJ... Framför allt hade ingen dödats i syfte att använda kroppen som organresurs, och även om Boström sedermera hävdade att han aldrig påstått det är det faktiskt svårt att läsa den ursprungliga artikeln på något annat sätt. Ingenting av det som Boström kallar för beviset för att han har haft rätt passar alltså egentligen in på det här beskrivna, och det finns flera starkt ironiska inslag i hela denna soppa.

För det första nämndes oegentligheterna på rättsmedicinska institutet Abu Kabir i den debatt som utbröt först av en kritiker till Boström. För det andra beskriver Boström affären i dag som att han själv är en hjältefigur som tillsammans med en israelisk myndighet satt stopp för en illegal verksamhet. Det är faktiskt ganska komiskt. Den israeliska staten förvandlas från Fienden till en allierad, som förment gett Boström rätt. Men det går inte ihop. För det handlade ju inte om någon av staten gillad eller sanktionerad verksamhet utan om olagligheter, där organ från palestinier, israeliska soldater, turister, arabiska och judiska israeler använts.

Om Boström verkligen var en central figur i den slutgiltiga process som ledde till att den redan uppmärksammade patologen Yehuda Hiss avskedades från Abu Kabir och verksamheten där ställdes under den israeliska hälsomyndighetens insyn framstår som oklart. Hiss hade redan ögonen på sig av så många skäl. Stina Wollter hade hur som helst uppenbarligen ingen aning om hela denna historia när hon tanklöst spred vidare en skröna som – vilket Boström gott skulle kunna medge – gett upphov till vidare skrönor med tydligt antisemitiska drag. Det är inte förvånande att den dykt upp igen nu i samband med kriget. Som ett stort barn klampar Wollter runt i ett landskap hon inte förstår och sprider uppgifter från typ vilka källor som helst. Som Middle East Eye, en prorysk och anti-israelisk propagandakanal. Eller högerradikala TruNews, enligt vilken judarna måste krossas eftersom de vill förgöra vita amerikaner.

Wollter anser sig dock väldigt välinformerad och till skillnad från de flesta veta vad sionism är. Det är – surprise! – något med makt i alla stora amerikanska företag och all amerikansk politik. Sionism är helt enkelt en konspiration.

Det är en antisemitisk föreställning och Wollter är förstås fullständigt okunnig om de olika sätt att vara sionist på det i realiteten finns. Jag har väldigt svårt att tycka synd om henne. Hon är en vuxen människa men beter sig helt oansvarigt. Nej, hon är ingen ”tjej-Hitler”, men hon förmår bara se den skada hon anser sig själv ha tillfogats och inte den skada hon själv gör. Att hon dessutom går ut och talar om för judar i Sverige hur hon tycker de bör agera (de borde stödja henne) är egentligen en nästan ofattbar arrogans, och Wollter biter sig med det i svansen eftersom hon ju samtidigt säger sig inte tala om kollektivet judar (utan “sionister”).

Jag hoppas inte få anledning att kommentera Wollter något mer, och framför allt inte Boströms gift that keeps on giving till internationell anti-israelisk och antisemitisk propaganda. Boström menar uppenbarligen att hans artikel bara gjort gott. Men det goda som kommit ur den är snarast en slags lycklig freak accident. Och har han någon som helst integritet bör han erkänna att den gjort, och fortsätter göra, ont.

Ökänd antisemit: 

 Aftonbladet: