Det är en glidande skala. Oavsett om du lyssnar på Nordiska Motståndsrörelsens kvinnokanal, podden Radio Regeringen med en “charmig” blinkning till synen på den förbjudande, glädjedödande frugan därhemma som “regeringen”, på än mer extremistiska Det fria Sveriges podd Kvinnofällan (där fällan är det moderna samhället där kvinnor arbetar) eller SD-anknutna YouTube-kanalen Riks så är budskapet detsamma: kvinnor är mindre logiska och de måste skyddas eller ledas av män.
Tina von Schinkel är väldigt arg eftersom Expressen lagt upp en redigerad version av hennes samtal med Richard Sörman i Riks om varför kvinnor röstar vänster. Tydligen ska rösterna i klippet initialt ha varit förvrängda, vilket verkar avsett att förlöjliga. Men utan förvrängda röster ger klippet en rättvisande bild av samtalet i sin helhet, och dess gravt sexistiska karaktär. Kvinnor orkar inte lyssna på trist politisk lingo, sägs det. Kvinnor är mer känslostyrda än män och ägnar sig inte lika bra åt att leda ett samhälle. Rent genetiskt är vi kvinnor mindre lagda åt “kritiskt tänkande” och därför är vi fast i en slags flockmentalitet där vi bara härmar de politiskt korrekta värderingar vi matats med, och behöver hjälp att “våga” ta oss ut ur flocken. Sörman luftar också funderingen att vi kvinnor i dag kanske saknar det omhändertagande som ligger i den traditionella kvinnorollen och att vi därför kanske (missriktat) har ett behov att ta hand om folk, det vill säga flyktingar, vilket slår igenom i röstningen. Eftersom vi röstar “fel” får man förstå att det bästa vore om vi hade vita, svenska män att ta hand om som dessutom skulle kunna leda oss rätt vid röstningen.
Sörman är också väldigt missnöjd med Expressens rapportering och över att han och von Schinkel kallats sexister. De har ju bara vågat diskutera en viktig fråga! Men det är ju inte så att skillnaden mellan kvinnors och mäns politiska åsikter är något ingen vågar tala om. Var problemet ligger, och i vad mån det finns ett problem är väl däremot något en kan vara oense om. För mig som kvinnlig vänsterväljare är det män som röstar “fel”. Att kvinnor har värderingar som i viss mån skiljer sig från mäns knappast något som i sig är problematiskt på så sätt att de skulle behöva. närma sig männens.
Märta Stenevi fick i Aftonbladets ledarpodd Den ideologiska frågan i våras svara på varför hon trodde att så många fler kvinnor än män röstar på Miljöpartiet. Hon resonerar att det kan bero på att män inte vill ge upp makt till tydligt jämställdhetsinriktade partier, och att det finns en kultur av att vilja ta hand om sig och sina egna och inte ha ett bredare samhällsperspektiv (fast hon förklarar inte varför den eventuellt är mer kopplad till män). Det fria Sveriges podd Kvinnofällan diskuterar intervjun med Stenevi i sitt tolfte avsnitt. Det är signaturen Frida som är programledare och hennes bisittare är som så ofta hennes egen partner, “herr D”. Han säger med förakt i rösten att kvinnor röstar på MP för att de står för “gullegullvärderingar”. Men lägger också till det mer intressanta perspektivet att MP vill ge kvinnor ökad makt och inflytande och därför slår igenom hos kvinnor. Kvinnor röstar på dem som vill ge makt åt kvinnor; män på dem som vill ge makt åt män. Frida menar dock att anledningen till att män vill ha makt kan vara att de vet att de är bättre på det. Hon spekulerar också att många som röstar på MP egentligen inte vet så mycket om politik utan röstar på något som verkar ofarligt och trevligt. Och, det är alltså kvinnor det handlar om. Omedvetna varelser.
Stenevi dissas som partiledare därför att hon (typiskt kvinnligt) inte har en tillräckligt hierarkisk syn på makt. Män ska ha makt för att de inte är lika emotionella, lika naiva, lika impulsiva som kvinnor. Inte heller lika självcentrerade. Kvinnor kan inte ta ansvar, inte äga konsekvenserna av sina beslut. De borde inte vara inom politik över huvud taget! Varför Frida ändå håller i en politiskt inriktad podd är ett mysterium. Här finns hur som helst ett “bör” som inte finns hos Sörman och Schinkel. De senare talar om hur de tror det “är”. Men eftersom de också talar om genetik och historiskt utvecklade egenskaper är det svårt att förstå hur det skulle kunna förändras, och frågan är väl om de vill att det ska förändras. Sörman menar dock att kvinnor ändå kan vara politiska ledare, generöst med tanke på att sex av åtta riksdagspartier nu har kvinnliga ledare, och att högerväljare ändå kan rösta på en kvinna bara hon tydligt är höger (varför nu en kvinnlig ledare för ett högerparti inte skulle vara det).
Tina von Schinkels råd att anspela mer på känslor och inte tala krångligt är hur som helst bisarra givet att SD är det mest emotionellt grundade partiet i riksdagen. De har ju en politik som bara grundar sig på känslor: en rädsla för invandrare och en längtan tillbaka till ett solskensland som aldrig funnits. Med tanke på hur kränkta de ständigt är skulle en dessutom kunna tänka sig att de borde appellera till kvinnor som vill “ta hand om”. Det finns inte mycket till förnuft och kritiskt tänkande hos “Sörman och Tina”, som deras programserie heter (mannen presenteras med efternamn, kvinnan med förnamn) hur mycket de själva än anser att så skulle vara fallet.