Jag stötte på ett märkligt hävdande av Instagramaktivisten Paula i hennes konto ”Vardagsrasismen”. Under nazismen togs judiska blonda barn, påstod hon, ifrån sina föräldrar och gavs till ”ariska” par för att ”uppfostras som arier”. För alla med mer än ytligast möjliga kunskap om Förintelsen är det ett häpnadsväckande påstående. När jag frågade Paula kunde hon inte riktigt säga var hon fått det ifrån, men hon jämförde med ”japaner som blivit ’hedersarier’” och hur minoriteter under rasbiologins dagar kunde tas från sina föräldrar och isoleras från sin kultur – så har ju hänt i åtskilliga länder, man kan tänka på aboriginer i Australien. Men det har inte mycket med Förintelsen att göra. Judar hade en väldigt specifik och helt central roll som folkfiender inom den nationalsocialistiska ideologin. Man ansåg sig föra krig inte mot specifika länder utan mot ”världsjudendomen”. Det var för judarnas skull som gaskamrarna byggdes, även om de också kom att användas för att förinta romer, den enda folkgrupp som direkt kan jämföras med judarna vad gäller nazismens rastänkande. Att låta judiska barn leva vidare och på något sätt ”bli” något annat än judar är fullständigt konträrt mot den eliminatoriska antisemitismens logik. ”Det vore tjänstefel”, som historikern Stéphane Bruchfeld sa när jag diskuterade saken med honom.
Det blir kanske lätt så här, när man till vardags använder Förintelsen som ett samlingsbegrepp för all förföljelse av olika minoriteter och andra folkgrupper som tredje riket gjorde sig skyldigt till. ”(U)trotningen av judar, homosexuella, romer, kommunister och andra ’undermänniskor’” som Michael Tapper skrev i sin recension av Jonathan Glazers geniala film The Zone of Interest. Nej, de här grupperna behandlades inte likadant och trots alla mord försökte man inte ”utrota” till exempel kommunister. Vi har fått en slarvig syn på historien och bristfällig förståelse av antisemitismen och dess historia. Detta är möjligtvis också en orsak till att vissa antirasister i dag nonchalant talar om judar som "vita". Det lär ha hjälpt enstaka judar att se ”ariska” ut under Förintelsen om de försökte gömma sig i den övriga befolkningen (samtidigt som just denna förmåga att gömma sig var en av de saker som ingick i den antisemitiska hotbilden). Men lik förbannat var de i grunden lika förföljda som icke-blonda, och antisemitism i dag liksom i går drabbar judar oavsett deras utseende. Det finns en specifik fördomsbild mot judar, och där ingår föreställningen om mäktighet, överhöghet över andra. Därför kan även vissa judars vithet vändas mot dem. (En majoritet av Israels befolkning är dock inte ”vit”.)
Jag är inte först med att peka på den okunskap om antisemitism som råder i dag, och ironiskt nog också inom antirasistiska miljöer. Judar är kanske den enda minoritet som ständigt bemöts av misstrogenhet när de talar om sin utsatthet. Säkert hänger det ihop med bristfälliga och ytliga kunskaper även om det vi trodde oss känna till så väl, Förintelsen.